Min goda vän och även ridelev Karina Hjerpe skrev denna fina artikel som hon vill dela med sig:

 

"En ”Täna dressyr för chefen för Spanska Ridskolan” betraktelse av Carina Hjerpe, Haparanda

Arthur Kottas Heldenberg till Kalix! Är det verkligen sant?
Men egentligen, varför bli förvånad.
Det var ju Maria Eriksson, Holmen Häst- och ridutbildning, som ordnade hela eventet. En av världen mest kända och respekterade tränare i klassisk dressyr kom, sågs och frälste oss alla där på Holmen!!

Arthur, som varit chefsberidare på Spanska ridskolan i Wien i mer än 40 år, är ett stort namn. Men min första tanke var hur ska jag kunna få ledigt från jobbet 
för att kunna åka och titta. Ingen, och minst av allt min chef, känner till Kottas, så att det skulle motivera två dagar semester. Jag frågade flera vänner om de skulle komma, men de kunde inte få ledigt två vardagar bara sådär.

- Säg att Zlatan kommer, då får ni ledigt.

Ja, just det. Vilken fiffig ide´ jag fick.

- Zlatan eller hans motsvarighet inom dressyr kommer till Kalix. Jag bara måste få ledigt.
- Ojdå, men det är klart att vi ordnar det, blev genast beskedet från min arbetsgivare.
Vi var 70 personer per dag som fick vara med om två fantastiska heldagar med Arthur Kottas!!

Det började med att jag snabbt sprang in till Maria i ett ärende första morgonen. Vem möter mig i dörren om inte Kottas himself.

Vi hälsade och han pussade mig på båda kinderna (så hälsar man på kontinenten). Jag sa vem jag var, en vän till Maria.

- Nu är du min vän också, sa han.

Ojdå, "vän" med den store Kottas. Jag trodde inte mina öron. Tur att jag inte skulle vara hans ridelev, då hade han nog inte sett mig som sin vän. Snarare fiende.

Han är nämligen hästens bäste vän i alla avseenden och skulle han se mig rida skulle han nog inte bara slita sitt hår utan också falla på knä och gråta...

Nej, skämt åsido. Det där är bara en liten parentes. Men det ligger lite sanning i det också. De flesta av oss amatörryttare vill gärna vara hästens vän, men ack vad vi har lång väg dit.

Däremot var det fantastiskt att få sitta på läktaren och höra honom instruera och lära ekipagen som var där-

Jag har haft turen att ha Maria Eriksson som ridinstruktör och mentor i mitt liv. Hennes stora förebild är Arthur Kottas och har varit det i alla tider. Hon har tillsammans med sin make Björn åkt till småland, från Kalix, 2-3 gånger per år med hästbuss och hästar för att ha möjlighet att träna för den store Kottas. Hennes ledarskap, med och till häst har genomsyrats av Kottas sätt att tänka och arbeta med hästar. Men så har hon också rönt stora framgångar.

De flesta som var och tittade, såväl proffessionella ridinstruktörer som amatörryttare, åkte nog hem med ny energi och inspiration.

" I am here to help, not to criticize you, I only tell you what I see "

Ungefär så inledde han hela sessionen. Sedan satt vi alla trollbundna på läktaren.

- Ni ska se hästen som er partner och livskamrat. Det är er skyldighet att bli bra ryttare och kunna "exercise" er partner så att han blir stark och kan klara alla påfrestningar som vi ryttare vill kunna utföra till häst.

Spelar ingen roll vilken nivå ni rider på. Dressyr, hoppning, Western eller skogsryttare. Hästen ska ridas på rätt sätt. Ryttaren får inte skylla

felen på hästen. Det samarbetet är dömt att misslyckas. Jag måste som ryttare se mig som en sportutövare. Kottas kom gång på gång tillbaka till frågan om du som ryttare är förberedd – mentalt och fysiskt!

- En tränare har en oerhört viktig uppgift och det är att lära eleverna att hästen gör allt för sin ryttare och då skall också ryttaren göra allt för sin häst.

Balans hos ryttaren är A och O. Rätt sits, mjuka följsamma händer och en skänkel som inte klämmer eller hela tiden bankar. Känsla och rätt timing inte att förglömma.

Men alla har inte den där viktiga känslan, men det går att lära sig ändå, men kom ihåg att det tar många års hård träning. Kanske ett helt liv.

Vi var ett litet gäng från Haparanda som åkte till Kalix för att få vara med de här dagarna. Vi var flera som säkert trodde att vi kanske inte skulle förstå allt det som skulle förevisas.

Alla fina ekipage Maria hade valt ut som skulle delta.

Men där hade vi fel. Det var fantastiskt. Allt handlade om Basic. Det som är viktigast.

Ryttarna på de yngre hästarna fick hjälp med sits och hur rida den unga hästen så den bygger sina muskler rätt och blir en stark och duktig häst.

-Låt hästen komma långt ner ofta. Så fort hästen gör rätt så beröm.

Detta var hela tiden något som Arthur tryckte på. Beröm ger framgång.

Ryttarna på äldre mer erfarna hästar fick mycket hjälp med timing och exakthet. Ska ett galoppombyte göras måste ytter skänkel komma bak och ligga på plats. Är inte skänklarna rätt utan rör sig för mycket så vet inte ens en erfaren häst vad ryttaren menar och då blir det inte klockrena byten.

Viktigt för ryttare att rida för tränare oavsett nivå. Alla behöver hjälp, allt från nybörjare till de högsta skolorna.

-Ni som är här och jobbar som instruktörer måste kunna sitta upp och visa era elever hur man gör. Ni måste hela tiden undervisa rätt. Att vara en god ryttare och samarbetspartner är inte likheltstecken med att rida VM, OS eller andra stora tävlingar.

- Det finns mycket ideer inom ridsport, men min devis är att se hästen som din livspartner. Ett beröm gör att man ligger på plus, en felaktig handling gör att man halkar ner på minus ganska fort.

Hästen är bra på att förlåta. Bättre än vi människor.

- En ryttare med lite erfarenhet bör därför välja en erfaren häst som har lättare att förlåta, eftersom den varit med ett tag. En erfaren ryttare kan utan tvekan ta sig an en unghäst, som kanske inte är lika förlåtande.

Men det vi ska eftersträva är harmoni. Det finns inget bättre än en ryttare och häst som helt förstår varanda. De är i harmoni. Inget överilat. Hästen följer ryttarens nästan omärkbara hjälper. Ryttaren är i balans. Inverkar på hästen med säte, höfter, rygg. Klämmer inte med ben och skänklar. Drar aldrig i tygeln.

Tygeln ska vara elastisk i ryttarens hand.

Allt som Kottas berättade är precis så som ridning ska vara.Hästen ska jobbas bakifrån och fram. Arthur visade ofta med sitt spö vad han menade. Han tog tag i spöet och börjde det i båda ändar.

Tänk om vi alla kan lära oss att rida i harmoni. Vad vi skulle må bra och framförallt även vår viktigaste partner och livskamrat Hästen.

Ekipagen som var med gjorde alla bra ifrån sig. Men mest erfaren var trots allt Maria och hennes Wandolf. En häst som enligt veterinär aldrig skulle bli mer än en promenad häst men som nu har tävlat svår dressyr.

Arthur Kottas har varit henne behjälplig under de sista åren.

Något som Kottas också poängterade var att man som ryttare ska ha en förebild som man ska eftersträva men också försöka  bli bättre än sin idol, annars är risken att man bara blir en dålig ”copycat”

- Hitta din egen väg. Ta med det som känns bra för dig. Ha alltid ett mål med din ridning och även delmål. Skriv också upp det som gick bra under ett träningspass och hur det kändes då.

Låt gärna någon filma dig och titta efteråt på filmen. Att se och känna är kanske inte alltid detsamma.

Min sammanfattning av de två dagarna är:

Inspiration

Medvetenhet om hur svårt det kan vara för hästen om vi inte har balans.

Vinnlägg dig om bra ridning.

Balans och framförallt Harmoni

Timing i rätt moment

Krångla inte till saker, när någonting ser lätt ut så är det bra

Till sist ett stort tack till Maria och Björn som ordnade de här fantastiska dagarna. Det är otroligt att lyckas få en av världens mest namnkunnige dressyrprofil att komma till Kalix. Vilken fotbollstränare i Kalix ska nu lyckas få Zlatan hit och prata fotboll i två dagar?

Rid väl i vintermörkret / Karina Hjerpe"

Tack Karina för att du delar med dig!